Finland och Fredrik

Jag gillar Finland. Hade det inte varit för klimatet hade jag kanske övervägt att flytta dit.

Visst, de är hierarkiska, byråkratiska och stelt gammeldags formella men de är det på ett charmigt sätt och de låter det aldrig gå ut över effektiviteten. De lyssnar på folk långt ned i organisationen och de är alltid beslutsmässiga. De vill ha "discussions and descisions". Sen om det inte funkar tar de ett steg tillbaka, analyserar läget och testar sedan en annan väg utan att försöka hitta syndabockar eller gråta över spilld mjölk för det försök som inte lyckades.

De kan också bygga kontor som gör att man känner sig rätt liten, jag minns första gången jag åkte till Nokias huvudkontor för att ensam ha ett möte med dem. När man kommer in genom dörren känner man hur de designat entren för att man ska känna sig liten med fem våningar gångbroar där folk i allt finare kostymer och dräkter syns ju högre upp man tittar. De radade upp fem gubbar på andra sidan bordet och tre till på högtalartelefon. De bjöd på en bit tårta och efter discussions (och lite förhandlande) fattade de sitt descision vid sittande bord, jag behövde inte ens gå ut ur rummet.

De vågar dessutom ta obekväma beslut. Helsingfors trafiksituation runt centralstationen var katastrofal. De valde att göra situationen till ett rent helvete i tolv månader medan de byggde om men sedan var situationen löst. De såg att elförbrukningen ökade dramatiskt när byggbolagen började sätta in en bastu i varje ny lägenhet, även ettor! Då beslutade man att bygga ett nytt kärnkraftverk, och dessutom att lägga det i skogarna precis på gränsen till Ryssland. Detta i samma veva som Sverige lade ned Barsebäck som var i fullgott skick utan att ha någon ersättning efter påtryckningar från Danmark och vissa miljögrupper.

Om man sedan tittar på generationen som var med i vinterkriget och slogs mot ryssarna och jämför dem med de svenska männen i samma generation framstår svenskarna som ett gäng mammas gossar som knappt kunde knyta sina egna skosnören. De kunde iallafall inte laga mat, var synnerligen valhänta när det gällde disk och städning och att tvätta eller byta blöjor var ungefär lika främmande som att finska armén skulle lyckas inta Moskva utan hjälp från tyskarna.

De svenska morsgrisarna flyttade direkt från mamma till en lägenhet där frugan tog över mammas roll och skötte hela markservicen så att mannen kunde fokusera på jobbet. Vad de svenska morsgrisarna gjorde var emellertid att bygga upp en välfärdsstat vilket jag inte tror hade varit möjligt i det klimat av extremt kompromissande som råder i dagens politik. Varje reform måste finansieras någon annanstans trots extremt välmående statsfinanser.

Det börjar alltså bli dags att ta nästa steg i folkhemsbygget. Att bara förvalta det befintliga folkhemmet räcker inte, att stå stilla innebär att gå bakåt jämfört med resten av världen som inte står stilla, för att dra en parallell till börsen så sjunker den under sin egen tyngd, om man inte har tillräcklig omsättning sjunker aktiekurserna. Därför är det dags ta sig upp ur skyttegravarna och börja bli offensiv, ta tillbaks den gamla gränsen och sedan avancera in på nytt teritorium. För att göra det behövs discussions and descisions men framförallt mod att driva igenom besluten och mod att våga frångå den omhuldade svenska kompromissen. Fredrik Reinfeldt måste sluta vara pappa som sköter dammsugningen därhemma och lagar mat varannan kväll och diskar varannan kväll.

Det är dags att bli en 50-tals mama´s boy som ägnar hela sin tid åt att bygga upp det nya svenska folkhemmet för det kommer inte att bli lätt. Det krävs mod att säga att jag inte har tid att sköta om hälften av hushållssysslorna, det krävs mod att stå upp och förklara FRA-lagen och det krävs mod att stå upp och göra en skattesänkning som inte är fullt ut finansierad men som i förlängningen ger fler jobb och därmed bättre finanser som sedan kan användas till en ännu bättre välf'ärd.

I TV-serien vita huset säger man att man ska "let Bartlet be Bartlet", det är dags att låta Fredrik vara Fredrik, att låta Alliansen var Alliansen och att släppa tyglarna på Borg så att vi inte bara förvaltar arvet från krigsgenerationen utan också stolta kan säga att vi tog folkhemsbygget till nästa nivå.

Let Borg be Borg!